12 november 2008

Betraktelser i limångorna.

Nu sitter jag i vår vardagsrumssoffa som de senaste dagarna varit inbäddad i täckplast. Jag sitter i vår guldgula soffa i vårt vardagsrum som har fått nya ljusa fräscha tapeter och en störtskön fondvägg i mörkbrunt med svarta blommor på.
Mmm!

Än så länge står tapetserarbordet kvar, men imorgon bör det vara borta det med (ifall Ericas tapeter vill sitta kvar som de ska, vill säga).
Och vi har nya tapeter i hallen, och i köket och i Matildas rum och i mitt rum. På mitt rum har de inte torkat ännu så det är svårt att se hur det egentligen ska se ut.
Men, tänk så fint det blev! Och att vi orkade ha det så stökigt ett tag. Mmm!
Och bättre ska det bli när vi får möblera som i vill ha de på riktigt. Just nu har jag fortfarande alla mina möbler hopträngda i mitten av rummet och har ingen inspiration alls att flytta på dom... I helgen är jag ensammen hemma, då kanske Emil kan vara här och hjälpa till så att jag kan prova alla möjliga möbleringsvarianter (han är ju så stark!) och göra allt i lugn och ro.
Åh, helg!

Och på fredag kommer prismagänget!
Heja Götene!
Då ska vi ha ungdomssamling ihop, och jag längtar för jag saknar de små liven!
På lördagen ska de tyvärr bada på Gustavsvik, min stora s-k-r-ä-c-k!
Undra om jag kommer våga en gång till? Jag är så rädd att jag kommer dö, eller slå mig fördärvad och bli förlamad för resten av livet. Det känns inte bra, helt enkelt.

Förut duschade jag jättelänge och jättevarmt. Nu ska jag ta mig något att äta. Jag är sugen på klämmackor med köttfärs emellan, men det blir nog inget med det.
Tjipp!

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Han är ju så stark!" Det är med såna ord som man får killar att ställa upp. Helt omöjligt att säga nej efter att ha hört något sånt =)

Linda sa...

Haha, jag veeeet!
Han har redan spänt musklerna och visat!