På väg hem från skolan i dag cyklade jag förbi en mamma och en liten pojke som tömde brevlådan. Ni vet en sådan där svart med lås på, stor som... ett halvt elskåp. Och igår läste jag ett par artiklar i senaste numret av Trots Allt. Båda berörde ord som rädsla och tillit och i dag när jag passerade den här brevlådan och tittade på de här människorna såg jag det: rädslan som de här brevlådorna på något sätt är en symbol av.
För ett par veckor sedan läste jag i Örebroar'n om en postcykel full av post som blivit stulen i ett bostadsområde. Tänk att det inte händer oftare, det är ju lätt som en plätt att stjäla lite post! Varje villa har ju en brevlåda och inte alla har lås. Det är ju bara att öppna och ta vad man vill ha, eller kanske bara för att man vill förstöra (det finns ju tyvärr de som har det som livsmål).
De flesta människor litar helt och fullt på omgivningen och behåller sin gröna plastbrevlåda, eller för den delen – de som vågar ha sin brevlåda brevid hundratals andra, som i sommarstudsområden.
I ett av de nyare områden i staden jag kommer ifrån (det med stora spektakel till hus, alla med sjöutsikt och vissa med egen brygga) har alla varsitt elskåp som brevlåda. Störtlöjligt, tycker jag! Är de så viktiga att de måste ha en låda där det rymms post för minst en vecka (får de så mycket post på en dag, eller är de allt som oftast bortresta från sitt nya drömbygge?) som är så mycket hemligare och viktigare än andras? Jag har tänkt att det kanske är en maktmarkör. Tills i dag, som sagt.
Någonstans nyligen läste jag om att svenskarna ansöker om att få bygga murar i allt större utsträckning. Det är för sorgligt!
En mur och ett elskåp – det kan omöjligt vara tecken på makt och status. Snarare brist på tillit.
Själv önskar jag mig en brevlåda likt den gamla skrotiga gula som Wågenbergs har.
Hyr vårt hus i sommar!
8 år sedan
5 kommentarer:
hej linda! känner mig tvungen att förklara mina föräldrar, som köpte ett vitt "elskåp" för några år sedan för att kunna vara på sommarstugan tre veckor i sträck när de har semester. (den går att låsa, men de har den inte låst.) bara så att du vet att det finns andra skäl än att man är rädd. kram!
Ja... jag var kanske hård.
Det kanske inte är någon som har ett elskåp för att mura in sig, men jag fick känslan av det i dag.
Och om folk faktiskt har det, så finns det alldeles säkert undantag!
(Men så uttryckte jag också i en parantes att det är lite lustigt om man köper en brevlåda som rymmer post så man kan åka bort, när man just har byggt ett stort hus..)
Jag försökte skriva i din fotodagboksgästbok, men det verkade inte gå fram, jag vet inte. VACKERT, i alla fall!
Åh nej, nu blir du besviken, gissa vad de där hemma bytte till för brevlåda härom sistens..? Mycket praktisk tycker mamma.
jo jag såg det ... men jag tycker att man kan få åka bort även om man bor i ett hus.
den där gästboken är dum. jag har en ny blog nu! :)
Matilda: Haha! Jag anade faktiskt att det skulle vara så, när jag bemödar mig med ett särskilt omnämnande om den fantastiska gula! Och jag hade på känn att er familj inte var så begeistrade över den förra så som jag. Det har också varit riktmärket för mig att veta vilket hus som är ert i raden på augustigatan. Ingen annan har en gul brevlåda...
Kristin: Jag tycker också man kan få åka bort, och det tror jag du förstår. Texten var en sorts betraktelse över samhället idag, beteenden och strukturer. Jag är väl medveten om att alla inte är rädda eller känner sig viktigare än andra, jag generaliserade och skulle jag ha en lång parantes med undantag skulle jag 1) glömma någon, 2) tycka att det blev en väldigt tråkig och rörig text, både innehållsmässigt och utseendemässigt.
Jag har kollat in din nya - vackert!
Skicka en kommentar