Halleluja, fröjd det är...

Igårkväll var jag så sjukt uppgiven och matt på att bo så här.
Det tär att bo med andra människor och ibland kan jag bli galen.
Men när jag gick och la mig igår släppte alla spänningar, och jag insåg att det är så mycket jag stör mig på som jag bara inbillat mig. Vi har det ju bra och det mesta flyter på väldigt lätt.
Vi är väldigt olika, men det får man väl ta. Jag behöver inte göra småsten till stora berg.
Puh!
Och jag lär mig så mycket om mig själv! Det är spännande.

Så ikväll är det så skönt. Matilda var lite sen med middagen, men när vi väl satt runt bordet med bara tända ljus som belysningen, var det så skönt.
Och de senaste timmarna har jag suttit i vardagsrummet, med tända ljus och nytt vardagsrumsbord och tittat på Sverige! med Erica. (Om du som läser jobbar på Radiotjänst: Nej, vi har ingen tv, vi kollar på svt play!)
Lugnt och skönt och mysigt.
Alla platser borde vara som vårt vardagsrum i skymning.
Alla stunder borde vara så här befriande, ljuvliga, lugna som denna.
Mmm!