Andas in. Andas ut.

I dag låg äntligen nya numret av Trots Allt i vår brevlåda.
Jag försökte ta det lugnt, inte slita upp plasten och börja tokbläddra direkt. Jag lyckades bra: först lusläste jag församlingsbrevet. Sedan försökte jag lösa rebusen på ett reklamblad från någon privat tandvårdspraktik. Därefter skummade jag igenom tidningen Tandvård som folktandvården tydligen skickar ut. Sen öppnade jag plasten till TA, la ur bilagorna och kikade i den om seminarier ifall det kommer någon intressant talare till Örebro snart. (Den 23 november kommer Tomas Sjödin till Filadelfiakyrkan och pratar utifrån sin nya bok Ett brustet halleluja.)
Jag satte på tevatten, gjorde "jordnötssmör med banan-mackor", skalade ett äpple.
Nu sitter jag i fåtöljen och tekoppen är tömd, mackorna uppätna och bara tre äppelklyftor är kvar.
Jag är på sidan tjugoett.
Vilken u n d e r b a r njutning!

Men jag misstar mig ofta och tror att jag klarar av att ta in hur mycket som helst, bara för att det är gott. Men så är det ju inte. Av bara inandning sprängs man snart.
Så jag andas ut nu.

I dag i skolan hade min nygifte klasskompis bara mackor med sig till lunch. "Frugan" hade inte gjort sitt jobb, hehe. Eller jo, hon hade tagit upp hans beställning om att ha maten klar när han kommer innanför dörren istället.
Och det är ju så fint, vilken kärlek att ha maten klar och kunna äta tillsammans. Och så praktiskt att dela upp sysslorna.
Men så vedervärdigt att lyssna på ett par killar som avundas honom som har en fru till allt det där. Och så förskräckligt att sedan höra honom bekräfta det. Och så sjukt att lyssna till de där klassiska "skämten" och uttrycken som inte vill något ont men som på något vis signalerar vad som finns inom de där grabbarna.
Jag förundras/chockas av att de kan sitta där och prata om det praktiska i att ha en fru när vi tjejer sitter runt samma bord. Vilken kvinnosyn! Den finns ju så gott som överallt, och de här killarna är säkert inte ens medvetna om vad de förmedlar.
Om jag är hemma när min man jobbar/är i skolan skulle det vara jättemysigt att ha maten klar så vi kan äta tillsammans när han kommer hem. Men skulle han sitta med sina kompisar och prata så här skulle jag skjuta honom!
Nästa gång "frugan" kommer på tal (imorgon?) hoppas jag chocken har lagt sig så jag kan resa mig upp och slå tillbaks.

Puh.