Semlorna förde oss samman.

Jag är rädd att min blogg är alltför grinig och arg och i dag låg jag och funderade på om jag ska börja skriva bara bra saker. Inte för att undangömma dåligt, utanför att tydliggöra bra.
Jag skulle kunna fasta från argt nu när den snart börjar. Fastan alltså.

I dag möttes jag och Emil upp på café Fröken BroGrens på Karlslundsgatan. Jag tror det var första gången i mitt liv som jag gick på kondis för att äta en semla på fettisdagen. Jag är dålig på att uppmärksamma nästan alla dagar som folk har bestämt har betydelse men på fettisdagen brukar det alltid komma en semla farandes, även om jag inte planerat det. Typ när jag gick på barnkören Sångfåglarna i Sunhults Allianskyrka så bakade vi (eller rättare sagt "fröknarna" bakade. Men de frågade oss om vi ville ha mandelmassa eller inte – det ville aldrig jag) som vi åt upp efter körövningen. Typ när jag var tonårsledare bakade vi semlor och det var florsocker överallt men jag fick iallafall i mig årets semla.

Men i dag var jag alltså på konditori och jag har nog aldrig förstått hur många människor som så till den milda grad går in för att köpa semla på semmeldagen, detta trots att man kan börja köpa dom redan på nyårsdagen.
Nåja. Fröken BroGrens var ett väldigt litet tjyffe. Så litet att jag först blev besviken över att de tipsande vännerna inte talat om det innan: hur skulle vi få plats? Det fanns fyra bord i olika storlekar. Först fick jag bordet för två men det var alldeles mitt i kön. Sedan gick mamman och barnen vid bordet för flera (mamman önskade mig en mysig stund men jag sa bara hejdå för jag hörde först så där efteråt vad hon sa). Sen kom Emil och jag gick och beställde. Då kom en man och en kvinna (pappa och dotter, åldersmässigt skulle de kunna vara min morfar och mamma) som också ville sitta där. De frågade om det gick bra och jag sa ja.
När jag sedan skulle hämta kaffe kom kvinnan och ville räcka mig lite disk som stått på bordet: Här får du, sa hon glatt och jag fattade inget. Sen fattade hon. Oj, förlåt! Du såg så trevlig ut, jag trodde du jobbade här!
Hursomhelst så fikade vi tillsammans alla fyra (varsin semla och en kopp kaffe. Det ingick förresten tretår: "Stanna länge!") och pratade och hade trevligt.
Vi, för varandra helt främmande – mer sånt!

Ps. Nu har jag ätit 2 ochenhalv semla i år, och Josefine vill ha i mig en till = 3 ochenhalv. Det svarsalternativet fanns inte med i Sändarens webbfråga. Ds.