11 december 2008

Vill och vill...

Det är lite just nu som jag är så frågande till som ovanstående fras.
Jag vet inte hur många gånger jag har bett om hjälp i dag, men jag har i alla fall noterat att varje gång har jag fått något liknande till svar. På skoj, förstås. Men var är det roliga? Är det så nära humor en bunt teologiestuderande kan sträcka sig? Det känns bara drygt, och jag vet inte hur jag ska hantera det längre. Jag blir mest... tyst. Det är ju lite skojfriskt en gång, eller det första året någon kör med det. Men nu har det snart gått 23 år (om 17 dagar) och det är inte roligt.
Kan man inte bara hjälpa?
Kan man inte komma på något bättre sätt att få kontakt/känna samhörighet/skoja till det/skydda sin integritet eller vad det nu är man vill med kommentaren?

Det här är en pytteliten sak att uppröras av, jag vet, men det är ändå något som gör så mycket för klimatet. Det är ingen blir ingen genomgod atmosfär (om vi nu ska fortsätta på tema väder&vind).
Mer kärlek bland folket, tycker jag! Det är ju till och med jul och allt...

3 kommentarer:

Josefine sa...

Jag fick läsa din första mening fem gånger innan jag fattade vad den betydde :]

Men så fantastiskt sant. Jag tycker inte att det är en pytteliten sak, utan snarare en till synes liten sak som visar på ett mkt större problem. Vet inte riktigt vad problemet är dock... Men inte tror jag att Jesus sa så särskilt ofta.

Nu sitter jag här å kokar. Blir bara argare och argare ju mer jag tänker på det... ÅÅåh. Nu ryker det ur öronen också.

Gör man inte mer skada än nytta om man hjälper nån, samtidigt som man visar med hela sitt väsen att det är en jättestor uppoffring och att man egentligen inte orkar & vill...?

Linda sa...

Hmm, jag förstår ditt problem med min första mening. Det är mycket som är uppenbart när man skriver, men som sedan dols. Kan man säga "dols"? Döljs. Ja, döljs heter det ju, haha.

Jo, jag tycker man gör mer skada. Men jag tror inte att det så ofta är att man verkligen inte vill hjälpa (inte när man säger så där iallafall. Om man inte vill stönar man och visar hur jobbigt det är med hela sitt väsen istället. Väl?) utan snarare att man liksom vill visa hur viktig man är. Att man vill kallas "Ers höghet" eller något liknande.
Men det blir ju inte bättre dör det!
Skjut dom, hela bunten!

Linda sa...

Ekar det här? Det verkar så. Nu när jag läser din kommentar igen inser jag att det inte var jag som hittade på det där med "hela sitt väsen". Ghaa.
Vi är på samma spår. Det är bra!