"Vet du vad det bästa är? Leksaker från BR."

I dag läser jag Vill ha mer av Katarina Bjärvall. Det är som att se en dålig/otäck/olustig film – den liksom sätter sig i kroppen och i sinnet, på något vis. På ett dåligt vis. Särskilt med tanke på att det inte är en dålig, olustig film utan dagens krassa verklighet. Jag mår illa och blir alldeles yr.
Boken handlar om barn, tid och konsumtion. Om hur föräldrar shoppar som galningar till sina barn för att liksom vänja sig vid föräldrarollen. Jobbar som galningar för att kunna shoppa som galningar och blir galna föräldrar till galna stackars barn som blir tonåringar innan de börjar skolan. Helt galet. Den handlar också om företagens knep för att kringgå förbudet mot reklam riktad till barn under sex år, och om att föräldrar av någon anledning behöver överträffa varandra i antalet färgsprakande muffins på bratz-tallrikar, matchande inbjudningskort, discomusik och kläder på sina sexåringar (och säkert mycket mer, men jag har bara läst några kapitel...).
Företagen äger oss – alltifrån blöjproducenterna till elkedjorna.

Hur kommer man undan det här själv? Trots att jag är relativt medveten om detta, och reagerar med avsmak på treåringars egna rum som är fyllda med leksaker intill bristningsgränsen, kommer ju mina framtida barn ha vänner som får allt det där och själva önska sig samma saker. Hur gör jag då? Vad säger man så barnen förstår, får behålla sina kompisar och trivas med sin familj? Hur orkar man stå emot? Hur gör man?

Hur gör man?